Äldrevård i kris

Var på pensionärsorganisationernas politikerutfrågning i Torghuset i Smålandsstenar och dagen efter satt jag med på huvuddelen av april månads fullmäktigemöte. Dessutom har jag fått mig utlämnat besluten som på delegation fattats om beviljande av plats på Särskilt boende, det vi brukar kalla äldreboende. Efter detta så har jag en del funderingar.

Först vill jag konstatera att jag fått del av 178 beslut. 40 av dessa är lägenhetsbyte. Den boende har alltså fått flytta från ett boende till ett annat. Jag utgår från att det gäller att flytta till ett boende på hemorten. Detta är glädjande. Särskilt med tanke på att såväl ordförande som förste vice ordförande gjorde mycket klart för mig när vi träffades i slutet av Mars 2016 att den som erbjuds en plats på äldreboende förväntas acceptera den oavsett var i kommunen det är.

Det mest uppseendeväckande är att det i den listan jag fått mig till del är att det endast finns ett enda avslag. Vad kan man dra för slutsats av detta? Jag blir inte klok på detta. Alla vittnesmål om att det varit en kamp att få en plats talar för något annat. Att överbeläggningarna på korttidsboende har sin orsak att patienter ligger där i avvaktan på att få plats i äldreboende. Detta som i sin tur är en orsak till att Gislaveds kommun utmärker sig med att ha många färdigbehandlade patienter på sjukhus. Den sorgliga historien i förra inlägget talar ett annat språk. Jag konstaterar att den statistik jag tagit del av inte beskriver sanningen. Jag har begärt förtydliganden men väntar fortfarande på detta.

Här står det tomt

Vidare så observerade jag att i kommunens bokslut så framgår att sjukfrånvaron inom socialförvaltningen ökar markant. En kraftig ökning 2016 när neddragningarna ägde rum och ytterligare mer under 2017. Det hävdas i årsredovisningen för socialförvaltningen att ökningen av sjukfrånvaron följer en allmän trend i samhället. Detta resonemang är inte sant. Sjukfrånvaron i socialförvaltningen är t.ex. dubbet så stor som sjukfrånvaron i Barn och Utbildningsförvaltningen. De ökar också mest i socialförvaltningen. Jag tittade också på sjukfrånvarotalen i Statistiska Centralbyrån för hela riket. Det visar sig att sjukfrånvaron har sjunkit något det senaste året. Även om man bara tittar på kommun och landstingsanställda. Men även här avviker Gislaveds Kommuns socialförvaltning från den allmänna trenden. Det visar sig att kommunal och landstingsanställda har ungefär en procent högre sjukfrånvaro än övriga arbetsmarknaden. Gislaveds kommuns socialförvaltning har ungefär dubbelt så hög sjukfrånvaro som genomsnitten för kommuner i riket.

Man kan konstatera att socialförvaltningen genom de neddragningar i personal som ägt rum under denna mandatperiod kör slut på sin personal. Utan att ha siffror på det så vet jag att många slutat och ännu fler är sjukskrivna. Ett faktum som den politiska majoriteten i kommunen får ha med sig in i höstens val.

Åke Fridén

Författare: G-nytt

Har sett en brist i lokalbevakning i media. Vill försöka fylla detta tomrum.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *